— Aija Salo

Idrottare och kvinnliga idrottare

I onsdags utsåg Sportjournalisternas förbund hinderlöparen och Europamästaren Jukka Keskisalo till Årets idrottare. Valet var ett resultat av en omröstning förbundets medlemmar emellan. Keskisalo har förtjänat utmärkelsen. Vinnarloppet i Göteborg gav rysningar som hålls länge i minnet. Bravo. Vad som däremot irriterade mig under idrottargalan var att de nio av de tio bästa idrottare enligt omröstningen var män. Det tycks fortfarande vara lättare för män än för kvinnor att nå såväl publicitet som uppskattning inom idrotten. Det finns helt enkelt fler kvinnor i Finland än Tanja Poutiainen (som jag beundrar) som presterar väldigt bra i internationell toppidrott. Ett problem är förstås att det är svårt att väga prestationer i olika grenar mot varandra. Är en olympisk silvermedalj i ishockey värt mer, mindre eller lika mycket än en VM-titel i teamåkning (muodostelmaluistelu)? Utöver Årets idrottare väljs dessutom Årets kvinnliga idrottare. Årets manliga idrottare väljs inte. Denna konstellation tyder på att män betecknas inom sportvärlden som idrottare per definition, medan kvinnor ofta får nöja sig med att vara "kvinnliga idrottare", idrottare med kön. Sverige har än en gång kommit längre i jämställdheten: där väljs såväl Årets främsta kvinnliga idrottare som årets främsta manliga idrottare. I Sverige har alltså även män kön.
Jaa sivu: