Tiedämme jo, miten Itämeri pelastetaan – nyt tarvitaan päätöksiä

Itämeri on yksi maailman tutkituimmista meristä ja samalla yksi rehevöityneimmistä. Rannikkovesiemme tila ratkaistaan pitkälti täällä, omilla valuma-alueillamme, ei jossain kaukana. Silti Orpon hallitus ei ole kolmen vuoden aikana juuri tehnyt yhtään uutta päätöstä meriluonnon suojelemiseksi. On aika puhua siitä, mitkä toimet oikeasti vaikuttaisivat Itämeren tilaan.

1. Maatalouden fosforikuormitus ja lannoitus kuriin

Korkeat fosforipitoisuudet ruokkivat Itämeren sinileväkukintoja, ja suurin fosforin lähde ei ole väkilannoite vaan kotieläinten lanta. Aurajoen valuma-alueella lannan osuus fosforikuormasta on peräti 88 prosenttia. Silti Orpon hallitus jatkoi fosforiasetuksen niin sanottua lantapoikkeusta, joka sallii suuremman fosforilisäyksen lantana kuin muilla lannoitteilla, aina vuoden 2026 loppuun. Muutos Saaristomeren valuma-alueen kunnissa astuu voimaan vasta 2027, samalla kun poikkeus jatkuu muualla Manner-Suomessa. Tämä on suoraan ristiriidassa hallituksen oman Saaristomeriohjelman kanssa.

Tehokkain yksittäinen lyhyen aikavälin toimi fosforin huuhtoutumisen torjumiseksi on maanparannusaineiden, erityisesti kipsin, käytön laajentaminen. Suomen ympäristökeskuksen arvion mukaan kipsikäsittelyyn soveltuvia rannikkopeltoja on noin 0,5 miljoonaa hehtaaria. Niiden käsittely vähentäisi maatalouden fosforikuormaa yli 400 tonnia vuodessa, noin neljänneksen koko kuormasta, suurimman vaikutuksen kohdistuessa juuri Saaristomerelle.

Nyt valmistaudutaan seuraavaan CAP-kauteen (2028–2034), EU:n yhteiseen maatalouspolitiikkaan, joka ohjaa valtaosan Suomen maataloustuesta. Suomen pitäisi ottaa valuma-alueiden päästöt tämän valmistelun fokukseksi ja kohdentaa ympäristötuki sinne, missä kuormitus on todellisuudessa suurinta, kuten Saaristomerelle.

2. Metsätalous kuormittaa enemmän kuin on luultu

Metsätalous aiheuttaa 17 prosenttia Suomen ihmisperäisestä fosforikuormasta, enemmän kuin kaikki muut ihmisperäiset lähteet yhteensä, maatalous pois lukien. Ojitetuista soista huuhtoutuu ravinteiden lisäksi orgaanista ainetta, joka tummentaa vesistöjä ja kuluttaa happea. Pohjanlahti on tummunut 2000-luvulla nopeammin kuin mikään muu merialue maailmassa, ja Perämeren tila on pudonnut tyydyttäväksi juuri metsätalouden päästöjen vuoksi.

Silti uudisojitus on yhä pääosin luvanvaraisuuden ulkopuolella, ja hallitus on jarruttanut ennallistamistoimia. Tämä näkyy selvästi siinä, miten Suomi on suhtautunut EU:n ennallistamisasetukseen. Suomi äänesti asetusta vastaan ministerineuvostossa, vaikka asetus auttaisi juuri meidän vesistöjämme. Ojitettujen soiden ennallistaminen ja vedenpinnan palauttaminen metsäojitetuille suoalueille on toimenpide, joka toisi eniten konkreettista hyötyä vesistöille. Lähes miljoona hehtaaria metsätalouskäyttöön ojitettua suota olisi looginen paikka aloittaa.

3. Tiukempi suojelu uhanalaisille lajeille ja lisää suojelualueita

Kuormituksen rinnalla on toinenkin täyttämätön velvoite: Itämeren lajien ja arvokkaiden elinympäristöjen suojelu. Suomi on luvannut saman asian kahdesti. YK:n Kunming-Montreal-sopimuksen sekä HELCOMin päivitetyn Itämeren suojelun toimintaohjelman (BSAP, 2021) kautta, joissa kaikki Itämeren maat ja EU sopivat, että vähintään 30 prosenttia Itämeren merialueesta on suojeltava vuoteen 2030 mennessä, kolmasosa siitä tiukasti, kattavalla ja hyvin hoidetulla suojelualueiden verkostolla. Suomi on tällä hetkellä suojellut merialueistaan vain noin 11 prosenttia, eikä hallitus ole tehnyt yhtään päätöstä suojeluverkoston laajentamiseksi.

Sama kaava toistuu lajiensuojelussa. Itämeren allikanta on romahtanut yli 70 prosenttia kolmessa vuosikymmenessä, mutta Suomi sallii yhä lajin metsästyksen. Tuoreimman HELCOMin tila-arvion mukaan Suomi ampuu 87 prosenttia kaikista Itämerellä ammutuista alleista.

____

Tiedämme jo, mitä toimia Itämeren tilan parantaminen vaatii, mutta silti Orpon hallitus on tehnyt vain vähän päätöksiä rehevöitymisen ja luonnon köyhtymisen pysäyttämiseksi. Sen sijaan hallitus on leikannut luonnonsuojelusta ja vastustanut ennallistamista, joka auttaisi Itämeren tilaa.  Vihreät kannattavat tiukempia ja tehokkaampia toimia puhtaamman ja rikkaamman Itämeren puolesta.

– Amanda Pasanen, Helsingin vihreän valtuustoryhmän puheenjohtaja, ympäristöasiantuntija

Amanda Pasanen keskusteli Itämeren suojelusta ympäristöministeri Sari Multalan kanssa Yle Vegan Slaget efter 12 radio-ohjelmassa 17.8.2026.

Vi vet redan hur Östersjön räddas. Nu krävs beslut 

Östersjön är ett av världens mest studerade hav, och samtidigt ett av de mest övergödda. Hur våra kustvatten mår avgörs till stor del här, i våra egna avrinningsområden, inte någon annanstans. Ändå har den sittande regeringen under tre år knappt fattat ett enda nytt beslut för att skydda havsmiljön. Det är dags att tala om vilka åtgärder som faktiskt skulle göra skillnad.

1. Bukt på jordbrukets fosforbelastningen och gödsling

Höga fosforhalter driver Östersjöns cyanobakterieblomningar, och den största fosforkällan är inte konstgödsel utan djurgödsel. I Aura ås avrinningsområde kommer hela 88 procent av fosforbelastningen från gödsel. Ändå förlängde Orpos regering fosforförordningens så kallade gödselundantag, som tillåter större fosfortillförsel med gödsel än med andra gödselmedel, ända till slutet av 2026. Förändringen i Skärgårdshavets avrinningskommuner träder i kraft först 2027, medan undantaget fortsätter på övriga fastlandet. Det står i rak motsättning till regeringens eget Skärgårdshavsprogram.

Den mest effektiva enskilda kortsiktiga åtgärden för att motverka fosformängdernas avrinning är att utvidga användningen av markförbättringsmedel, framför allt gips. Enligt Finlands miljöcentrals bedömning finns cirka 0,5 miljoner hektar kustnära åkrar som lämpar sig för gipsbehandling. En behandling av dem skulle minska jordbrukets fosforbelastning med över 400 ton om året, ungefär en fjärdedel av hela belastningen, med störst effekt just i Skärgårdshavet.

Nu bereds nästa CAP-period (2028–2034), EU:s gemensamma jordbrukspolitik som styr merparten av jordbruksstödet i Finland. Finland borde göra avrinningsområdenas belastning till sitt fokus i beredningen och rikta miljöstödet dit belastningen faktiskt är som störst, som i Skärgårdshavet.

2. Skogsbruket belastar mer än man tidigare trott

Skogsbruket står för 17 procent av Finlands människoskapade fosforbelastning, mer än alla andra mänskliga källor tillsammans förutom jordbruket. Från dikade torvmarker rinner näringsämnen och organiska ämnen, som mörkar vattendragen och förbrukar syre. Bottenviken är det havsområde i världen som mörkats snabbast under 2000-talet, och skogsbrukets belastning har redan fått konsekvenser i klassificeringen: Bottenvikens tillstånd har sjunkit till nöjaktigt på grund av just skogsbrukets utsläpp.

Trots det är nydikning fortfarande i huvudsak inte tillståndspliktig, och regeringen har bromsat restaureringsåtgärder. Finland röstade emot förordningen i ministerrådet, fastän förordningen skulle vara till stor hjälp för våra vattendrag. Restaurering av dikade torvmarker och återställning av vattenflödet på skogsdikade myrar är den åtgärd som skulle ge mest konkret nytta för vattendragen.

3. Bättre skydd av hotade arter och fler skyddsområden

Vid sidan av näringsbelastningen finns ett annat ouppfyllt åtagande: skyddet av Östersjöns arter och värdefulla biotoper. Finland har lovat samma sak två gånger. Genom FN:s Kunming-Montreal-avtal och genom HELCOM:s uppdaterade Baltic Sea Action Plan från 2021, där alla Östersjöländer och EU kom överens om att minst 30 procent av Östersjöns havsområde ska skyddas till 2030, en tredjedel av det strikt, genom ett sammanhängande, välskött nätverk av marina skyddsområden. Finland har i dagsläget skyddat bara omkring 11 procent av sina havsområden, och regeringen har inte fattat ett enda beslut om att utvidga skyddsnätverket.

Samma mönster syns i artskyddet. Östersjöns alfågelbestånd har rasat med över 70 procent på tre decennier, men Finland tillåter fortfarande jakt på arten. Enligt HELCOM:s senaste tillståndsbedömning skjuter Finland 87 procent av alla alfåglar som skjuts i hela Östersjön.

____

Vi vet redan vilka åtgärder som krävs för att förbättra Östersjöns tillstånd, men ändå har regeringen Orpo gjort ringa beslut för att få bukt på övergödningen och utarmningen av naturen i Östersjön. Istället har regeringen skurit ner i naturskydddet och motsatt sig restaurering av naturen, som skulle hjälpa Östersjön. De gröna är för striktare och mer effektiva åtgärder för ett renare och rikare Östersjön.

– Amanda Pasanen, Ordförande för Helsingfors fullmäktigegrupp, miljöexpert

Amanda Pasanen diskuterade Östersjöns övergödning med miljöminister Sari Multala i Yles Slaget efter tolv den 17 augusti 2026